Fem år på en arbetsplats


Idag påminde Timehop mig om att jag fick anställning på min nuvarande arbetsplats – Mikael Elias Gymnasium i Stockholm – för exakt fem år sen.

Det är helt klart värt att uppmärksammas. Under dessa fem år har jag lärt mig otroligt mycket, av och med oerhört kompetenta kollegor och fantastiska elever. Om lärande. Om undervisning. Om mänskliga relationer. Om betydelsen av bra ledare. Jag har haft förmånen att få möta så många underbara ungdomar, varav många givit precis allt och lite till, bjudit på sig själva och lärt sig och mig så mycket mer om livet än bara engelska och spanska. Kollegor har kommit och gått och flera av dem saknar jag lite extra mycket en dag som denna.

Naturligtvis har jag stångats med många problem också, precis som de allra flesta lärare har jag våndats över tidsbrist, kursplaneringar, undervisningstimmar, återkoppling, bedömning, betygssättning och diverse administrativa sysslor. Men har ändå i juni varje år lyckats gå på sommarlov med lätt hjärta, mycket tack vare bra bollplank i form av ledning och kollegor.

Jag har även hunnit med att sammanfatta tankar, erfarenheter och idéer som uppkommit på denna arbetsplats i två böcker, föreläst och workshoppat runt om i landet. De senaste två åren har jag även provat på vad det kan innebära att vara förstelärare och arbetslagsledare. Fått många insikter om vad ett skolledarskap kan innebära. Det har hittills varit en spännande, utmanande och väldigt lärorik resa. Och det bästa av allt är att den bara har börjat.

I fredags stötte jag på en före detta elev. En elev som jag hade i undervisning under mitt första och andra år på skolan. Vi har suttit många timmar på mitt rum och tragglat spansk grammatik och framför allt verbböjningar i vad som då tycktes vara en oändlighet. Men mycket svett, en del tårar och många skratt gav slutligen resultat och eleven klarade godkänt i kurserna. Aldrig förr har ett G känts lika mycket värt som ett MVG. Hen frågade lite förvånat: ”Men känner du igen mig?” OM jag gjorde! Tänk om alla elever insåg hur mycket de kan komma att betyda för oss. Och den innerliga kramen jag fick när vi nu möttes igen, den överträffade alla uppmuntrande ord i de fina utvärderingarna jag tagit del av under de senaste åren.

Är för tillfället föräldraledig från min tjänst på MEG och smyger igång med en hel del föreläsande i höst. Men en dag som denna tänker jag mycket på och längtar efter mina elever och undervisningen.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *