Sitter och läser igenom några elevtexter om generationsskillnader och funderar över ”den digitala generationen” som våra elever tillhör. Som jag förstår det på många av dem är internet så pass självklart och nödvändigt och att vara ständigt uppkopplad och anträffbar är så fullkomligt naturligt att det kan upplevas som stressande att behöva ”koppla från”. De är så vana vid multitaskande att de i princip blir understimulerade när tekniken försvinner utom räckhåll. Precis så fungerar jag också.
Jag hade ett samtal med min kära mor för ett par veckor sedan där pratade om begreppet avslappning och vad det innebär för oss. För henne handlar det mycket om att koppla av och koppla bort, att logga ut helt enkelt. Hon befann sig vid stugan i Roslagen (bara namnet), mobilen var avstängd, internetuppkopplingen lämnad hemma och hon hade gjort flädersaft och plockat jordgubbar halva dagen. ”Kom ut hit och slappna av”, tyckte hon.
Det var ungefär här jag upptäckte hur olika syn på uttrycket ”att slappna av” vi har. För mig är det rofyllt att ha vetskap om att jag närsomhelst kan surfa bloggar och twittra på iPaden med mobilen nära till hands ifall någon sms:ar eller mms:ar något roligt och/eller viktigt, läsa uppdateringar på Facebook, googla om det är något jag behöver ta reda på, öppna ett påbörjat dokument på datorn och skriva när andan faller på eller bara läsa min e-bok eller dn.se.
Kul bild härifrån.
Egentligen är det inte så konstigt. Lugn och ro innebär helt enkelt olika saker för olika personer. Men jag loggar ut ibland också, jag lovar.